Jag tror mig emellertid ha snappat ett och annat. Jag har en
period varit en trogen åhörare på Folk och Försvars sammankomster och lyssnat
på många Säkerhetspolitiska Sommartorg i Almedalen i Visby.
Från dessa tillställningar har jag några minnen som etsat
sig fast. Det var kanske fem år sedan i Visby då jag fick några ord med general
Michael Moore. Jag nämnde att jag tyckte
att försvaret var för litet med tanke på omvärlden, varpå generalen sade att
Ryssland inte hade så mycket att komma med så vi kunde vara trygga och att vi
skulle få tid att ställa om, om utvecklingen så krävde.
Jag minns mig att jag den gången uttalade en stor tvekan om
att politikerna skulle vara vuxna situationen och i tid vidta de förstärkningar
och i den omfattning som krävdes. Då kunde jag ana en viss tvekan hos generalen.
Jag tror vi kunde enas om att historien var full av sådan brister med förödande
resultat för de drabbade länderna.
Alltnog, fram till det senaste försvarsbeslutet, pågick det
en tämligen omfattande debatt. De sociala medierna hade dagliga inlägg och
artiklar och på något sätt fick jag intrycket av att dessa s.k. bloggare
faktiskt i viss liten, men dock, utsträckning påverkade politiker och
försvarsberedningen som då arbetade.
Dock fann jag det många gånger frustrerande att t.ex. lyssna
på Folk och Försvars sammankomster. Där
framträdde alltid en skara experter på Ryssland, på kostnadsutvecklingen på
militärmateriel, på vilken numerär m.m. som krävdes för att i någon mån kunna
matcha Rysslands rustningar och t.ex. säkra svensk import vid en kris.
Nästan alltid fanns vissa av politikerna i
försvarsberedningen närvarande. Det visade sig nästa omöjligt att ens få en
antydan från denna skara om vad man kunde tänkas komma fram till som förslag.
Måhända kunde det handla om att vidta vissa uppjusteringar men aldrig att någon
gav sin syn på vad situationen verkligen krävde eller antydde vilken storleksordning
av förstärkningar man kunde tänka sig.
Det gick så långt att jag ställde en fråga till generalsekreteraren
Lars Ekeman där jag frågade om värdet av dessa sammankomster, där jag som
åhörare fick experternas bilder och kunde dra egna slutsatser av vad som
behövde åstadkommas medan politikerna föreföll närmast oberörda och opåverkade
Jag hade på något sätt en förställning av att man som
politiker skulle lyssna på experter och utifrån detta dra egna slutsatser och
sedan redovisa detta för medborgarna, men det visade sig vara ett feltänk. Otaliga
var de tillfällen då klimatförändringen nämndes som det allt överskuggande
akuta hotet. Som medborgare med krav på
besked av politiker inför val m.m. var det beklämmande.
Detta demonstrerade med all önskvärd tydlighet av det
försvarsbeslut som blev resultatet av beredningens arbete. Det bidde en tumme!
Men så när hela processen kommit i hamn, avstannade
merparten av inläggen och artiklarna på de sociala medierna. Medan jag förr
varje dag kunde läsa intressant artiklar eller inlägg, kan jag i dag få vänta i
veckor. Ett fåtal bloggare som Jägarchefen, Wiseman, Skipper och Karlis Neretnieks
är ännu aktiva.
Jag begär självklart inte att dessa dagligen ska förse mig med
daglig intressant information, det vore orimligt, men dessa bloggar innehöll
ofta andras inlägg eller de refererade till andra som var aktiva.
Nu är stillheten påtaglig. Vad har hänt?
Har den säkerhetspolitiska situationen förbättrats? Har
försvaret, både det militära och det civila, fått förstärkningar som på ett
antal års sikt kommer att innebära väsentliga förbättringar och förstärkningar
eller har flertalet debattörer drabbats av utmattningssyndrom?
Svaren på flertalet av dessa frågor är nej.
Jag tror att det är i dessa tider som det är än viktigare
att alla som tidigare varit aktiva i debatten, blir än mer aktiva. Jag gissar
att det var för att öka den fysiska tryggheten som människor en gång slöt sig
samman i samhällsgemenskaper. Jag anser att landets säkerhet och dess försvar
är det viktigaste ansvarsområdet för en politiker.
Därför hoppas jag att alla tidigare aktiva debattörer nu tar
sig samman och ökar trycket på de politiska församlingarna.
