Varför inga frågor?

Så har då riksdagen äntligen kunnat enas om att ge försvaret de budgetmedel som ett enigt försvarsutskott kommit fram till för de närmaste åren.

Denna överenskommelse föregicks av krumbukter från regeringens sida genom att finansministern under försommaren uttalade tveksamhet till beloppen och nämnde att det fanns andra angelägna områden att fördela medel till. Detta föranledde försvarsministern att krumbukta genom att ge försvarsmakten i uppdrag att analysera i detalj hur ev. ytterligare medel skulle kunna fördelas på olika vapensystem m.m.

Nu har emellertid regeringen enats med övriga partier om att tillskjuta de överenskomna medlen. Risken var annars att risken att förlora en riksdagsomröstning i frågan.

Sedan förlöpte några veckor och med viss regelbundenhet meddelar nu nyhetsorganen den törstande allmänheten om ytterligare satsningar på olika budgetområden som regeringen avser att göra.

Det som fick mig att tappa hakan inträffade förra veckan när utbildningsministern i Rapport meddelade att regeringen skulle lägga ytterligare 5 miljarder kronor på skolans område det närmaste budgetåret.

Plötsligt finns det alltså budgetutrymme för både det ena och det andra och med belopp som är lika stora som de man tvistade om att försvaret skulle få.

Så fungerar politiken.

Men det som upprör mig är varför ingen journalist ser dessa diskrepanser mellan stort och smått, ställer frågor och kräver svar av de ansvariga politikerna. Hur kunde ni ens visa er ovilliga att finansiera den största försäkringspremie ett land kan ha, ett försvar mot yttre fiender, samtidigt som andra utgiftsområden få ytterligare medel utan politiska holmgångar med oppositionen?

Återigen ser jag alltså att public service eller andra media inte förmår agera i medborgarnas intressen.

Aktuelltredaktionens nyhetsvärdering

Det var dagen då riksmötet öppnades och statsministern läste upp regeringsförklaringen.

Denna brukar alltid innehålla ett avsnitt om Sveriges säkerhetspolitik och då med en ungefärlig formulering att Sverige ska vara ett alliansfritt land och att denna politik har tjänat oss väl.

 Innebörden av detta har varit att regeringen inte haft för avsikt att söka medlemskap i Nato.

Årets regeringsförklaring saknade just detta.

Därutöver meddelades det alla redan visste att försvarsanslagen skulle öka succesivt under åren för att 2025 uppgå till 84 miljarder kronor. Detta var vad en enig försvarsberedning kommit fram till vilket redovisades i dess rapport i maj i år.

Så på kvällen kommer SVT:s Aktuelltsändning som överraskande innehöll en diskussion mellan Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och försvarsminister Peter Hultqvist med målsättningen att belysa skillnaderna mellan Vänsterpartiets och övriga partiers syn på ökningstakten av försvarsanslagen.

Jag kom då att ställa mig frågan vilka skäl som låg bakom Aktuelltredaktionens nyhetsvärdering och val av debattinslag.

Den som är något lite allmänorienterad vet sedan årtionden tillbaka att just det parti Jonas Sjöstedt företräder alltid har varit emot att försvaret får de budgetmedel man fått. Vänsterpartiet i dag, Vänsterpartiet Kommunisterna och alla dess föregångare har alla argumenterat för att Sverige ska nedrusta. Så varför bedömde Aktuelltredaktionen att det var angeläget att ta upp den frågan till diskussion igen?

Jag vet inte, men nog kändes det som att Aktuelltredaktionens val var som att slå in öppna dörrar.

Jag fick återigen en stark känsla av att man, för vilken gång i ordningen, slog ytterligare en spik i kistan för Public service i denna form, genom sitt val av inslag, vinklingen på inslaget.