Avdelning onödigt arbete

Tidigt i min statstjänstemannakarriär fick jag ett uppdrag att vara lärare på Polishögskolan. Där genomfördes kurser för de poliser som tröttnat på patrullerandet och ville söka kontorsarbete på de dåvarande eko- och bedrägerirotlarna runt om i landet. Det var trevligt.

Bland mina mer erfarna kollegor på skatteverket hade jag hört många klaga över att deras brottsanmälningar oftast skrevs av av åklagarna. Kollegorna fick beskedet att brott ej kunde styrkas, trots kollegornas egna bedömningar att brott var uppenbart begångna. Kollegorna sade vid fikarasterna att det var meningslöst att lägga kraft och tid på att formulera brottsanmälningar enligt konstens alla regler.

På en av kurserna nämnde jag detta, varpå poliserna med en mun protesterade. De sade att åklagarna nog hade fullt upp med andra brott att lagföra och att antalet anmälningar som inte blev åtgärdade var en klar och tydlig signal till i sista hand riksdag och regering som skulle kunna reagera och tillskjuta ytterligare pengar till åklagaväsendet så fler åklagare kunde utbildas och fler lagbrytare lagföras. Jag tyckte de hade en poäng.

Nu närmar sig min karriär sitt slut. Jag har flera brottsanmälningar de senaste åren och efter flera möten på Ekobrottsmyndigheten och byten av åklagare har mig veterligen inget hänt. Ekobrottsmyndigheten svarar inte ens på mina e-postförfrågningar när jag undrar hur det går. Nu har jag börjat ifrågasätta polisernas råd den gången.

I torsdag deltog jag så på ett möte på Skatteverket som delvis handlade om hur vi i kontrollverksamheten i större utsträckning skulle använda oss av våra borgenärshandläggare för att vi snabbare och mer effektivt skulle kunna säkra de pengar och tillgångar som våra skatteundandragare tjänat på sin brottsliga verksamhet.

Självfallet är detta bra. Vi ska ju inte trakassera medborgarna och de bland dem som är skatteundandragare om det i slutändan inte leder till att de undandragna skatterna betalas.

Dock nämndes att just dessa borgenärshandläggare var överlupna med arbete liksom de jurister (= processförare) som var syssla med att ansöka hos domstolarna om betalningssäkringar av de obetalda skatter som blir resultatet av kontrollverksamhetens arbete. Nästa år skulle dessutom borgenärsavdelningen minskas enligt ett beslut fattat på huvudkontoret.

Samtidigt har vi i kontrollverksamheten i åratal beordrats att öka kontrollerna. Fler och snabbare har varit ordern.

Nu blir jag varse att vi å ena sidan ska öka kontrollerna och å andra sidan kommer än färre personer att finnas på plats för att säkra de pengar och tillgångar som våra kontroller resulterar i.

Här och i den brottsutredande verksamheten måste ligga ett prioriteringsfel begravet. Om vi inte ens tillnärmelsevis kan lagföra eller säkra pengar för betalning av skulder, varför ska vi då öka kontrollerna. I mitt tycke ska vi ha en organisation eller en kedja av organisationer som i görligaste mån saknar flaskhalsar.

Jag anser att kontrollverksamheten endast ska ha den omfattningen som gör att övriga delar av organisationen och Ekobrottsmyndigheten och deras åklagare klarar av att handlägga på ett bra och effektivt sätt.

Hittills har jag sett få om ens några tecken på att riksdag och regering tagit intryck av bristerna. Kanske är detta en följd av att myndigheterna i sina årsredovisningar brister i att på ett tydligt sätt förklara för riksdagen och regeringen hur det egentligen står till. I stället tror jag att man skryter med höga tal i de olika parametrar som numera ska redovisas enligt den mål- eller resultatuppföljningsmodell som styr verksamheterna.

Jag påtalade på mötet att vi kanske inte skulle lägga så mycket kraft på kontrollerandet om vi inte kan ta hand om resultatet på ett bra sätt. Jag fick visst medhåll från borgenärsföreträdaren som höll i mötesinformationen. Den närvarande kontorschefen däremot fokuserade på någon detalj i diskussionen, enligt den välkända Parkinsonska lagen; ju mindre viktig en fråga är ju mer tid och kraft kommer den att ta.

Kejsaren är naken!