Summa sidvisningar

tisdag 8 augusti 2017

Nepotism vs meritokrati


Det är måhända en allmänt utbredd uppfattning att tjänstetillsättningar i svensk statsförvaltning allt sedan Axel Oxenstiernas tid sker enligt meritokrati, dvs. de grundas på kompetens och kvalifikationer.
Detta är emellertid inte fallet på Skatteverkets avdelning för internationella projekt – OIP.

Där härskar uppenbarligen motsatsen - nepotism, dvs. man utser egna medarbetare som långtidsexperter i utlandsprojekten och man använder flera olika medel för att åstadkomma detta resultat.
Ett exempel:

Den 28 mars i år görs ett s.k. avrop om ett uppdrag som experter i ett utlandsprojekt på Balkan, varvid ärendet får ett diarienummer i diariet.
På Skatteverket förekommer två olika annonseringsmöjligheter på det interna s.k. intranätet - en för interna tjänster inom landet och en för internationella uppdrag.

Den 29 mars annonseras en tjänst ut för stationering som långtidsexpert i landet. Denna annonsering sker dock inte under den gängse rubriken för internationella uppdrag, utan bland de tjänster som avser befattningar i Sverige, t.ex. sådana där man annonserar efter en revisor till kontoret i Karlstad.
Sista ansökningsdag för tjänsten anges som den 4 april, dvs. sammanlagt 7 dagar efter annonsens införande, varav två dagar utgörs av helgen den 1-2 april.

Av diariet framgår att samma dag, dvs. den 29 mars söker en av de högre befattningshavarna på OIP den utannonserade tjänsten.
Samtidigt med detta annonserar samma OIP ut tjänster som korttidsexperter på samma projekt. Detta annonseras naturligtvis där de hör hemma, dvs. bland de internationella uppdragen och ansökningstiden för dessa uppdrag har slutdatum den 18 april, dvs. tre veckor efter annonsens införande, vilket får anses utgöra en rimlig tid.

En presumtiv sökande med mångårig erfarenhet från arbete i det aktuella landet inom samma område som den annonserade tjänsten avser, ser den utannonserade tjänsten som långtidsexpert den 4 april.
Av annonsen framgår att en förstudie gjorts som resulterat i en rapport om projektet. Denna då ev. sökande begär då att få ta del av förstudien och får till svar av den ansvarige chefen att den finns hos en medarbetare på OIP. Det visar sig i efterhand vara den tjänsteman på OIP som sökt tjänsten den första dagen den annonserades som sitter på rapporten.

Den 6 april, dvs. två dagar efter att ansökningstiden löpt till ända nås den presumtive sökanden rapporten.
Till följd härav och då dessutom en påsk med åtföljande ledighet skickar den presumtive sökanden in en intresseanmälan för långtidsuppdraget först den 18 april. Detta är den första arbetsdagen efter påsk och samma dag som är sista ansökningsdag fört korttidsuppdragen i samma projekt.

Ansökan ställs per e-post till den ansvarige chefen för OIP och till den tjänsteman som lämnat projektrapporten.
Därefter sker inget. Inget svar från någon av de adresserade har kommit den sökande tillhanda ännu drygt  fyra månader efter ansökningstidens utgång.

På omvägar erfars att tjänsten är tillsatt av den först sökande tjänstemannen på OIP, men detta framgår inte av diariet där ärendet ännu ligger öppet. 
Ett antal frågor inställer sig då:

·         Var inte tillsättningen riggad för att låta den egna tjänstemannen få tjänsten?

·         Varför ligger ärendet öppet i diariet trots att tjänsten tillsatts?

·         Varför får den sent sökande inget svar från någon av de personer som är ansvariga, varav den ene är den som fördröjt projektrapporten och den andre är dennes chef?

·         Är inte en sent inkommen ansökan en offentlig handling som skulle ha diarieförts?

·         Ska inte sökande få svar på sina ansökningar och ev. möjlighet att överklaga det fattade tillsättningsbeslutet?
Om detta förhållande var ett undantag skulle det måhända kunna ha avlöpt utan att observeras, men så är inte fallet.

Också andra tjänster på OIP har utannonserats och kompetenta sökande har funnits som sökt, utan att få ett svar från OIP. De annonserade tjänsterna har naturligtvis tillsatts av egen personal eller nära kollegor.
Det får antas att dessa personer är väl kvalificerade men känslan som infinner sig är att arbetet på OIP på Skatteverket mer styrs av omtanke om egna medarbetare och nära kollegor, än av att tillse att de mest kvalificerade och kompetenta personerna får dessa tjänster.

Slutfrågorna blir:
Är detta ett olyckligt undantag bland Skatteverkets olika avdelningar?

Och alldeles oavsett, hur längre kan generaldirektören på Skatteverket låta denna nepotism fortgå?

3 kommentarer:

  1. Kommer det fler inlägg om tiden på Skatteverket?

    SvaraRadera
  2. Strax är jag fri, så inget kan utesluta s

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter bra! Vi är nog många som ser fram emot det.

      Radera